Om Mudi

Mudi är en ”arbetande” hund från Ungern. I Sverige är den i första hand en aktiv sällskapshund.

Rasens energi, skärpa, kamp- och arbetslust har gjort att den, trots att den är ovanlig, nått stora framgångar inom både lydnad och bruksgrenarna. Sveriges första uppfödare, beskrev rasen som en    ”ap-pippi-katt-hund”. Mudin är smidig som en katt, klättrar som en stenget och tar sig fram som en oljad blixt i all slags terräng. Den promenerar ofta och gärna på två !


Allmänt om Mudin


Mudin är en liten till medelstor hund med mycket energi och en päls som stått emot väder och vind på den ungerska pusztan under århundraden.

Rasen är en utpräglad arbetande hund med ett stort mått av ”djävlar anamma”, och flera mudiägare ägnar sig därför åt någon form av träning och tävling. Speciellt lyckad som enbart lugn sällskapshund är mudin inte, många och långa vandringar i skog och mark är ett minimum för att den ska må bra. Det är en ”ociviliserad och opolerad” liten urhund, som kan förvandla tillvaron till en berg-och-dal-bana och som kräver en god portion humor och anpassningsförmåga från ägarens sida.

En mudi älskar fart och fläkt, men det gäller att från början även se till att den får goda möjligheter att ”varva ner”. Detta gör att den kan vara lite problematisk i en livlig barnfamilj. Samtidigt som den gärna är en god kompis, framförallt åt ungdomar, så kommer den inte själv att avbryta en aktivitet. Ibland kan det bli lite för mycket av det goda, och efter en tid mår varken familjen eller hunden bra.


Tips till första gångsägaren


Som förstagångsägare bör man tänka sig för en extra gång innan man satsar på en mudi. Allting händer ”fort och mycket” med denna ras. Bestämmer man sig för mudi, bör man helst före köpet be om hjälp och ta råd av mudikunnigt folk, exempelvis från rasklubben Svk FUR.

För valpköparen innebär mudins temperament extra noggrannhet, både i valet av föräldradjur och valp. Uppfödare bör ha påbörjat en medveten socialisering av valpen före leveransen.

Välj den valp som frimodigt kommer och vill leka/kela med dig. När du fått hem valpen är det oerhört viktigt med en fortsatt socialisering. Börja också tidigt att utveckla det ledarskap och det kamratskap som är så viktigt genom att lära valpen olika saker och att arbeta tillsammans med den.


Mudin i Sverige


Den första mudin kom till Sverige 1981 och den första kullen föddes 1982. Under de senaste sju åren har drygt 60 individer registrerats här, under 1995 registrerades cirka 150 mudivalpar i hela världen.


Historik och anvädningsområde


Sannolikt har mudin en del gemensamma anfäder i två andra ungerska hundar, puli och pumi. Även idag föds individer som påminner om pumi, och i pumikullar kan man ibland se hundar som är väldigt lika mudin.      Mudin upptäcktes i slutet av 1800-talet. I början av 1900-talet hittades den första mudin på den ungerska landsbygden.

Mudins viktigaste uppgift var (och är) att valla och då framförallt som fösande sådan. 1936 godkändes mudi som ras, men fortfarande finns större delen av hundarna (helt utan vare sig stamtavlor eller registreringsbevis) ute på den ungerska landsbygden, där de är oumbärliga hjälpredor hos herdar och lantbrukare för att valla boskap, får och svin, som väktare av hus och egendom, som skadedjursbekämpare och jaktkamrater.

Mudi är ovanlig även i hemlandet. Stamboken är öppen och hundar ”från landet” tas till bedömning och kan registreras i ett B-register. Utan detta B-register hade avelsbasen varit ännu smalare än vad den är idag.

Det är ingen lätt uppgift att vara uppfödare på rasen eftersom avelsbasen är så snäv. På grund av detta är rasen ojämn vad gäller färg, storlek och mentalitet.


Vardagsliv med mudi


Mudin är en anpassningsbar hund, men utgångspunkten är att den, förutom dagliga, långa promenader där den får vara lös, behöver ordentlig hjärngymnastik varje dag. Cykelmotion passar rasen utmärkt. Om den är van vid hästar hänger den utan svårighet med på ridturen. Vad gäller mängden motion har den inga begränsningar uppåt. Det man själv orkar, orkar mudin (som vuxen). Glöm bara inte att det också är viktigt för den att få koppla av ordentligt emellanåt!

I Sverige lever den sitt liv som aktiv sällskapshund. Ofta är den dessutom tränings- och tävlingskamrat på Svenska Brukshundklubbens spår-, sök- och skyddstävlingar. Den lämpar sig också mycket väl både för lydnad och agility.

En mudi är således mycket bra till de flesta aktiviteter, men som förare gäller det att kunna hänga med i svängarna. En egenskap som är mudin till hjälp som arbetande hund är dess stora kamplust och dess ”djävlar anamma”. Har man gett sin mudi en arbetsuppgift är den outtröttlig, tycks kunna orka hur mycket och länge som helst. Den förare som tycker om att arbeta med de mer hårda metoderna göre sig dock icke besvär – de passar inte en mudi.

En svensk mudi innehar certifikat som räddningshund och i Finland finns flertalet lydnadschampion samt två med brukschampionat. En mudi blev dessutom silvermedaljör på Finska Mästerskapen i sök -98. Lokala tränings/aktivitetsträffar ordnas ibland för de ungerska vallhundarna.

På senare tid har dessa ofta haft inriktning vallning och mentalbeskrivning. En mudi är en vallhund och vill som sådan vara tillsammans med flocken. Givetvis kan den läras att vara ensam hemma, men det är inget den tycker om.


Egenskaper och mentalitet


Mudin är en extremt läraktig hund, på gott och ont. Den lär sig snabbt, både bra och dåliga saker. Den lär sig också gärna helt utan ägarens inblandning, om man visar sig vara en alltför passiv hundägare. Å andra sidan är det svårt att vara passiv i sällskap med en så livlig och lekfull hund som så tydligt visar att den vill vara nära husse eller matte och hitta på saker tillsammans med familjen.

Mudin är tillgiven och tillbringar gärna även de lugna stunderna i familjens närhet. Den fäster sig ofta vid en speciell person och är mycket trofast mot denne och den närmaste familjen.

Rasen har en benägenhet att varna och hälsa med skall. Den ser och hör allt, och kan därför vara svår att få tyst. Den har dessutom ett icke obetydligt mått av skärpa och försvarslust. Båda dessa egenskaper är önskvärda hos rasen, men som hundägare måste man kunna kontrollera dem, något som kräver en lugn och bestämd hållning. Främmande människor ställer sig mudin normalt avvaktande till.

Mudin är nyfiken och vill gärna undersöka saker i omgivningen, men den är revirbunden och har ingen längtan efter att ge sig iväg på egen hand. Den har oftast inget större viltintresse, men visst kan en skuttande hare vara oerhört frestande och då gäller det att husse/matte är med på noterna och stoppar hunden i tid. Lyckligtvis är en mudi mycket lyhörd och vill gärna vara till lags.


Vård och skötsel


Pälsvården som krävs är minimal. Varken väta eller smuts fastnar i mudins lätt sträva päls. Normal genomborstning då-och-då, lite oftare vid fällning, räcker. Detta tar mindre än en timme i veckan. Ingen trimning eller frisering behövs.