En berikande helg

Text Monika Bivall

Foto Ingemar Johansson

Alla vi som har haft hund i några år har blivit varse att det finns en uppsjö av träningsmetoder för att komma dit man önskar med sin hund.

Detta vare sig det handlar om det vi kallar ”uppfostran”, alltså att inte dra i kopplet, komma när man kallar, vänta på sin tur vid bilen eller dörren

eller matskålen med mycket mer, eller lydnadsträning för att lära hunden att utföra olika moment på just det sätt man önskar. Träningsmetoderna har skiftat mycket över tid, men också från vem som förmedlar den ”rätta läran” Inte så lätt att veta hur att göra alla gånger, även med ett stort

mått sunt förnuft.

Att låta hunden vara just hund och göra de för den så viktiga ”hundsysslorna” verkar ju vara väldigt enkelt som jämförelse. Det kan väl inte vara

så knepigt… eller? Nja, jag vet nu att det inte är så lätt som det låter. Vi hundägare är mycket bra på att styra våra hundar i det mesta de gör.

Alltså att belöna fram vissa beteenden som vi kanske så småningom tror att hunden verkligen gillar att utföra. Att ge ett djur möjlighet att utföra

sitt naturliga beteende - helt utan påverkan från hundföraren - kallas berikning. Detta är ett ord som har fått stor spridning de senaste åren och

för att få en inblick i vad berikning kan vara och vad det kan göra med våra hundar samlades en förväntansfull grupp hundägare med sina hundar för en kurshelg.

Det var sex hundar anmälda till kursen och de hade med sig sju hundägare och några hundkompisar. Bortsett från en tax var alla anmälda hundar pumi. (SvkFur sponsrade sina medlemmars deltagaravgift med 200kr/ekipage.) Även vår kursledare/guide genom berikningen, Carina Ejmert, är pumiägare och hade med båda sina två som utanför kurstid fick berika sig.

Kursen hölls strax utanför Valdermarsvik på en anläggning där det finns en träningslokal och störningsfria ytor utomhus. Där fanns också övernattningsmöjlighet. Vi började med ett teoripass där vi gick igenom vilka hundens grundläggande behov är. Alltså vad den faktiskt behöver få utlopp för för att må bra. Det var mycket intressant och många frågeställningar väcktes. Tiden går snabbt när ett kärt ämne dryftas och vi kunde nog ha suttit hela helgen och prata och funderat, men på schemat stod naturligtvis även praktiska övningar. Det var dags för hundarna att leka Tittut, Vad finns i påsen, Fånga råttan och flera andra lekar med spännande namn. En i taget tog vi in våra hundar på träningsytan och lät dem sedan självständigt göra precis det som de önskade. Tanken var naturligtvis att de skulle intressera sig för just det som vi hade förberett, men ingen styrning i form av tillsägelse eller beröm ska påverka. Det är lättare sagt än gjort att inte tjoa fram ett ”duktig hund!”, det ska sägas, men allt vad hundarna gjorde skulle de göra för sin egen skull och inte för att vara just en ”duktig hund”. Det var kanske lite extra intressant att se dessa hundar av samma ras fungera så olika.

Dag två blev det också ett inledande teoripass med många intressanta frågor och utvikningar (bra men tidskrävande med pratglada och frågvisa kursdeltagare). Efter detta var det dags för hundarna att i tur och ordning göra entré på ett slags ”upplevelsebana”. Här fanns det mesta en hund kan önska sig att utforska i lugn och ro. Hundarna fick all den tid de önskade och behövde för att patrullera området, hitta det som var ätbart (och här gick ju åsikterna isär mellan hundarna), undvika eller närma sig det som kan uppfattas som obekvämt eller skrämmande, klättra, hoppa, gräva, rulla sig och mycket mer. Det var  mycket roligt att se hundarna inne i detta inhägnade område. Helt utan ledsagning. De hade dock ganska bra koll på sina människor och checkade läget med jämna mellanrum. När pauserna blev längre ansågs hunden ”vara klar” och den fick lämna plats för nästa. Det här var mycket inspirerande! Fullt möjligt att förbereda en liknande yta på hemmaplan. Liksom allt det andra vi utförde eller pratade om denna helg.

Att vi deltagare dessutom hade det väldigt trevligt tillsammans, god mat i gott sällskap och ett fullkomligt strålande höstväder, bidrog i hög grad till att man nöjd och glad packade ihop och körde hemåt på söndagseftermiddagen. Sugen på att komma hem och tänka till lite extra framöver för att kunna ge våra fyrfota vänner de berikande upplevelser de, precis som alla levande varelser, förtjänar.