Till minne av Ingemarie Gradell

Jag fick frågan om att skriva om dig, hur gör man ens det? Jag älskar att skriva men jag har inte skrivit på nästan fyra år. Men tänk ibland är det just en sån här händelse som gör att man liksom fattar pennan och modet.Klart jag ska skriva om dig. Jag ska försöka skriva en text om dig utan att den blir för privat men ändå personligt. Jag ska göra mitt bästa. Jag ska även göra mitt bästa för att kunna se tangenterna när jag skriver för redan nu när dom första raderna landar på datorn framför mig droppar tårarna när jag skriver från hjärtat och jag vet inte hur lång tid det här kommer att ta mig innan jag är klar.

Året var 2011, jag letade efter en hane till min första kull pumi. När jag såg honom på bild tappade jag både hakan och andan. Vem ägde ens den här hunden, vart fanns han, kunde jag låna honom? Det fick jag, låna honom alltså. Hans namn var Mariell de Marque Vilden Ydor, och hans titlar var längre än namnet. Ren perfektion i mina ögon. Han fanns i Danmark och ägdes av dig Ingemarie och Lena. Jag hade aldrig parat en tik, jag hade aldrig lånat en hane, jag hade aldrig haft en kull valpar innan. Men det var han med stort H som skulle vara pappan till min första kull. Efter samtal med din kennelkollega Lena så fick jag klartecken att låna honom.
Bokade flygbiljett och stoppade min lilla pumitik i en alldeles för liten flygbur för att ta fart mot Danmark och kenneln Always Fox Ready och Iben som också ägde Ydor.
Den här texten är tänkt att den inte ska bli så lång, så alla roliga detaljer från just den resan får vi hoppa över. Drygt 9 veckor senare föddes min första kull. En tik i kullen blev en av Sveriges mest vinstrika tikar genom tiderna, Ego Dogs Amazing And Exclusive.

Du och jag hade många likheter, en av dom var att vi hade dille på hundnamn. Ett av dina sista samtal med Lena handlade just om det, din lilla fina Persilja, din pumitik du hade hemma. Du talade om för Lena vad du önskade att valparna skulle heta bara dagar innan du lämnade oss. Det var viktigt för dig med hundnamn och dess betydelse.

Vi trodde på något större, vi trodde på något mer du och jag. Vi levde ibland mer i det andliga än här bland alla andra. Du behövde inte ”allaandra”, även om du uppskattade dina medmänniskor, men det är en skillnad på att uppskatta människor och behöva människor.  Du uppfattades som en enstörning av många, men det många inte visste var att om man frågade dig, så fick man alltid ett svar. Kanske inte alltid det man ville ha, men alltid ett ärligt svar. Du delade alltid med dig, men du hade inget behov att trycka upp dina synpunkter hos människor som inte undrade.

Det känns så fjuttigt och så töntigt att börja rabbla dina hundars meriter för att hylla dig och minnas dig. Du var för oss alla andra som kände dig mer än så. Du var mer än massa championat, du var mer än fina hundar. Du var mer än rosetter och titlar. Du var alltid du.

Allt det du gjorde, gjorde du för att du trodde på det, inte på grund av att något var i trend.

Du stod alltid fast vid dina ståndpunkter, inget kunde få dig att rubba på dom. Du ville inte bara föda upp snygga hundar, det skulle vara ett typiskt temperament också, och det viktigaste för dig var även att det skulle vara mer än en fin hund, den skulle även vara en bra avelshund, dvs du ville att det den lämnade helst skulle bli snäppet bättre än den själv. Och det är en konst vet vi alla som prövat på hunduppfödning. Tiken skulle kunna bli parad, valpa lätt och även vara en bra mamma. Det var en bra tik för dig.
Tänk ändå vad du lämnat bakom dig, en hel uppsjö med pumikullar. 42 kullar pumi och totalt 228 valpar, kanske inte så konstigt då Mariell de Marque är Sveriges äldsta aktiva pumi uppfödning.

Ingemarie med en briardvalp 1982. En import som fick sitta i karantän.

Kenneln grundades 1972 och första kullen briard föddes 1975, första pumin i kenneln kom 1983 och den första kullen pumi föddes 1985.
Många av dom hundarna du fött upp har betytt så mycket för många av oss och de hundar vi använder idag runt om i världen.
Några av dom som är värda att nämnas tagna från olika tidsperioder är:

Detta är några av dom hundarna som stått sig både som vinstrika utställningshundar och fina avelsdjur.
Så tack för allt du gjort för rasen, tack för din klokskap, tack för ditt otroliga engagemang.

Du har lämnat både stort avtryck och tomrum. Men kvar har vi dina fina stamtavlor, vinstrika valpar och jag vet att Lena kommer driva Mariell de Marque vidare i er anda, och det visste du också när du värvade henne i din kennel. Vila i frid, och må jag bli bara hälften så klok som du när jag blir stor.

© Emma Willblad